sandrabysandra

I dag var jag på pressfrukost för Gina Tricot där de visade upp sin nya vårkollektion för oss. Kollektionen kommer att lanseras i januari 2012 och innehåller en hel del intressanta plagg och accessoarer.

Nedan finner du några bilder från visningen:

Sneak peak #Gina Tricot vårkollektion 2012
Mycket stickade tröjor och slitstarka jackor, men även blusar och skjortor i skira tyger där svart, vitt, grått och beige dominerar.

Sneak peak # Gina Tricot vårkollektion 2012
Skinnimmitation och massvis med nitar är återkommande detaljer i vårkollektionen och återfinns både på plaggen och accessoarerna.


Sneak peak # Gina Tricot vårkollektion 2012
Även sommarplagg och accessoarer i starka färger kommer att släppas längre fram mot våren.

Blåsor och blossande röda fotsulor är en självklarhet efter en utekväll i skyhöga klackar. Men kan vi kvinnor byta ut de älskade klackarna mot ett par flats för att slippa smärtande fötter? Eller är det ett big NO-NO inom modevärlden?

Klackarna har genom åren bara stigit i höjd som om vi tjejer tävlade i centimetrar. Ju högre höjder och ju smärtsammare skor verkar betecknas som de snyggaste. Det ser snyggt ut på fest men, handen på hjärtat, så kan en stor mängd av oss knappt stå i dem, om ens dansa.

Lösningen heter ballerinaskor trots att vi tjejer vägrar höra det. Vi kvinnor älskar de högklackade plågorna alldeles för mycket för att byta ut dem mot ett par flats. Flats är nästan tabubelagda vid festligheter för då är det den satans höga klacken som gäller.

Men varför är det så? Jag står inför I-ländernas näst största kvinnliga dilemma. Är outfiten fortfarande lika snygg utan högklackat? Eller faller den bara platt som fötterna i de klacklösa skorna?

Pälsar är ett av höstsäsongens hetaste plagg. De är samtidigt de mest omtalade. Vissa kan kalla det inhumant att bära ett dött djur. Men hur snällt är det att för skönhetens skull bära fuskpälsar som påminner om djurplågeriet?

Samtidigt som de stora klädföretagen har fått ett samvete och börjat måna allt mer om djuren de tidigare flådde på päls, massproduceras fuskpälsar världen över. Och det är inte modehusen jag förundras över utan er hycklare bland konsumenter som köper dessa.

Om ni förfäras över äkta pälsar, varför kör ni då på fuskpäls? Det är alltså inte okej att ha på sig en äkta päls, men en fuskpäls för att följa trenderna fungerar alldeles utmärkt? Det är alltså hemskt att ha på sig äkta vara men kanon att bära något som illustrerar djurplågeriet?

Jag upplever det som att ni hånar de döda djuren som ni säger att ni tycker så synd om när ni bär era fuskpälsar. Och det som stör mig ännu mer är att ni har mage att predika om djurens rättigheter för dem som bär äkta vara.

Innan ni förvandlas till moraltanter och bestämmer er för att peka med skampinnen på dem som bär äkta päls, vill jag att ni först tänker igenom era argument ordentligt. Kasta inte sten i glashus, för allvarligt talat, framstår ni som djurvänner eller hycklare när ni bär fuskpäls? Vad tror ni?

Skira tyger, en bustier från kolonialtiden och en svart kråsblus med perfekt passform. I den nyaste utgåvan av Bazaar har den moderna minimalismen, i ett fruset ögonblick, lyckats ta sig in i en interiör i stilen Louis XIV.

Jag älskar kontrasterna i det här fotoreportaget. Det är ett tecken på perfektion enligt mina mått: Gammalt möter nytt. Antikt kontra modernt. En svartklädd Victoria mot vita väggar och möbler.

Allt är på plats: den sotiga sminkningen, den strama knuten i håret och den perfekt åtsittande svarta klänningen som avslöjar ena axeln. En bustier, som gör de kvinnliga formerna ännu mer påtagliga, står i kontrast till en modern kavaj. Kolonialtidskänslan, som skapas av strumpbyxorna med den höga midjan, kapas av ultramoderna skinnbots i ankellängd med superhög platåsula. Detaljerna är sparsamma och det satsas på en minimalistisk skönhet istället.

Styrkan i Bazaars fotoreportage ligger just i kontrasterna. Jag måste ge beröm till de duktiga stylisterna och fotografen. Ni har lyckats få fotografierna att se ut som ett konstverk och Victoria som en stilikon. En klassisk elegans.

En tidsepok då bleka ansikten stod i kontrast till starkt smink. En tid när förföriska blickar skapades med hjälp av skarpa kajalpennor och de blodröda läpparna var obligatoriska. Ett årtionde där kjolarnas storlek krympte allt mer och damerna började ta för sig.

1920talet inleddes av några avgörande beslut vars konsekvenser speglades även i modeutvecklingen. Under årtiondet fick kvinnor bland annat rösträtt och det var allt vanligare att även kvinnor skulle ha jobb. De första stegen på vägen mot kvinnlig självständighet utan manlig dominans var nu tagna.

Genombrottet inspirerade även modeskaparna att bryta mot de traditionella normerna och istället sy kläder i tunnare material som silke. Kjolarna fick krympa i längden och damerna prydde halsen och händerna med glammiga bijouterier. De bar dekorerande pannband när de skakade loss till glada jazztoner på fester och spetsade till sin livsglädje med blodröda läppar och eleganta knutar på huvudet. Det tabubelagda blev plötsligt vardag – att visa bar hud och för kvinnor att ta för sig.

Nej, det är inte bara gammaldags glamour bestående av glitter och paljetter som gör mig så fascinerad av 1920talet. Det är inte bara det att ni damer lyckades se så eleganta ut. Det ligger något mer bakom den ytliga skönheten.

Det är även er kamp för jämställdhet mellan könen. Ni var föregångare till dagens itgirls. Och trots att ni började ta för er som män lyckades ni ändå förbli ultrafeminina. Ni hade hela paketet.

Mina Jimmy Choo's

Svart lack och läder. Tufft men samtidigt überkvinnligt. Djurmönster och skyhöga stilettklackar. Jimmy Choo’s åtråvärda skor är en plåga för fötterna men vi älskar att de får pryda dem.

I morse trängdes och knuffades damer i olika åldrar för att komma åt den nya kollektionen som H&M har lanserat i samarbete med Hollywoodfavoriten Jimmy Choo. Efter mer än en timmes väntan i butiken, strax innan jag bestämde mig för att ge upp jakten, lyckades jag köpa det efterlängtade paret. Till priset av en tusenlapp.

Jag är stormförtjust i att de har blandat stilettklackar, lack och små bälten på sidorna. Djurmönstret över tårna ger en extra touch och är pricken över i:et. Den enda nackdelen är att klacken är 13 cm hög.

- Det är en plåga för fötterna, sa min bror när han såg mitt köp.

Men det spelar ingen roll för jag är alldeles förälskad i dem. Det är inte ofta vanliga människor som du och jag har chansen att köpa ett par Jimmy Choo’s till ett budgetpris. Därför kommer de att få en hedersplats i min garderob. Och vill man vara fin får man lida pin, eller hur?